Att erkänna att jag är tvångsmässig överätare och sockerberoende var tungt för mig. Jag såg mest bara de sorliga i de maträtter jag inte får äta och hur svårt det skulle va att gå ut och äta. Jag var rädd för vågen för jag ville inte låsa mig vid den. Men idag räddar den mig till att inte överäta och jag måste se på det faktum att jag inte lever för att äta och att det är bara mat! Finns så mkt mer i livet som jag kan njuta av och se det lätt istället för svårt!

Tack för att jag vågade be om hjälp.

det här skrev jag Maj 2013… ett gammalt blogginlägg.

Jag är så jävla less nu. Jag förstår inte varför jag ska va så förbannat rädd att överge maten och att lämna över skiten för att leva ett abstinent och drogfritt liv med min fantastiska dotter. en gottedag blev till 6 dagar och nu sitter jag här med äckliga känslor och springer fram o tillbaka till kylskåpet i hopp om nått att äta. och det finns det ju medans min dotter ligger och kravlar runt på golvet i vardagsrummet. nä fy fan… det få vara slut nu.